ATT TA ANSVAR FÖR MILJÖN 16 dec 09

Hur tar vi var och en vårt personliga ansvar för en hållbar värld?

Vi utsätts för motstridiga budskap som förvirrar. Vi uppmanas både att slösa och spara.

Köp mera!

Tidningarna är fyllda med annonser. Ibland blir det nästan parodiskt. Man bläddrar över det ena uppslaget efter det andra fyllt av krav på att vi ska köpa. Och så kommer en sida med en liten spalt icke-annonstext, omgiven av stora färgsprakande annonser.

Den ekonomiska krisen håller på att ebba ut, därför att nu tar konsumtionen fart igen. Julhandeln sätter ännu ett rekord! Och när vi köper så får företagen producera och kan anställa folk så att arbetslösheten minskar. Och det påstås att det är företagen som skapar de resurser som också kan spilla över till lön åt anställda i den offentlig sektorn, skola, omsorg, kultur.

Spara mera!

Samtidigt uppmanas vi att hushålla och spara. Att få dåligt samvete när vi tänder lampor i vintermörkret och hellre slänger mat än övergöder oss.

I knapphetssamhället, där jordens majoritet fortfarande befinner sig, är ökad produktion, tillväxt, nödvändig för att vända bort nöd.  Men överflödssamhällets organiserande princip kanske inte borde vara

varuproduktion?

 Nu är knapphetssamhällets människor i full färd med att upprepa överflödssamhällets miljöfarliga metoder att producera.

Lösningen både på problemet med arbetslöshet och miljöförstöring borde vara uppenbar. Ställ om industrisamhällets produktionsmetoder till miljövänlighet! Skapa resurshushållande system som ger välstånd utan att det sker på medmänniskornas eller naturens bekostnad!

Låt tidningarna flöda över av annonser som uppmanar oss att göra oss av med det som förstör miljön och ersätta det med miljöansvariga produkter. Frivillig enkelhet kan bli inne. Då behövs inte så många i varuproduktionen. Och vi blir friställda till arbete som inte behöver vara lönsamt.

Ekonomiska system avlöser varandra. Senast bytte Sverige under 1980-talet till det nyliberala systemet. Vi kan byta igen, varför inte till en moderniserad blandekonomisk modell, där staten kontrollerar kapitalet  och avskaffar dess knapphetsvärde (som Keynes sa). Och där företagsamheten blommar inom ramar som sätts av miljöansvaret.

En omställning. Jag brukar säga att vi har enormt starka motsträvare, de etablerade resursstarka storföretagen som insisterar på att fortsätta sin destruktiva produktion  till exempel med kemikalier som inte kan brytas ned

Men nej, dessa företag är svaga därför att de inte klarar kunniga människors bojkott och förakt.

2009-11-18

VÅRT FÖRHÅLLANDE TILL RYSSLAND BÖR VARA GOTT

Radion rapporterar att kölden mellan Sverige och Ryssland tinat efter Medvedevs besök. Bra.

Sverige bör satsa mer på den föga uppmärksammade Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa,OSSE består av alla länder i Europa inklusive alla forna Sovjet-republiker, samt USA och Kanada med Japan som observatör.
OSSE har  bra metoder för fred. Tre områden: Mänskliga rättigheter, ekonomiskt och tekniskt samarbete och förtroendeskapande åtgärder.

Mänskliga rättigheter.

Sovjet förlorade det kalla kriget, men i stället för att låta Gorbatjov successivt frigöra landet vältrade Väst in med ekonomisk frihet också för rovdrift och maffia utan att det fanns en civil stat. Hjälp Ryssland bygga upp en modern rättsstat!

Tekniskt och ekonomiskt samarbete, det är vad EU har byggt sitt fredsprojekt på. Till exempel kunde alla Östersjöstaterna samarbeta om miljösäkerhet för Rysslands och Tysklands oljeledning.

Förtroendeskapande åtgärder. Olof Palme och Willy Brandt skapade begreppet gemensam säkerhet i stället för avskräckning. Vårt militärindustriella komplex bör sluta misstänkliggöra andra länder för att motivera sitt fögderi. Svensk vapenindustri har tredubblat sin export de senaste åren och säljer nu också till krigförande länder. De kunniga människor som producerar vapen och lär ungdomarna kriga kan försörja sig på ett annat sätt.

Jobben kommer med en strukturomvandling av industrisamhället till fred, förnybar energi och ekologiskt klok produktion.

Glädje - inte offer 

Sluta tjata om att vi måste ändra livsstil!

Talet om de stora uppoffringar som väntar är missledande.

Frågan är nu vem som skapar den rättfärdiga och uthålliga samhällsutvecklingen.

Samhället förändras hela tiden och därmed livsstilen.

Till exempel: Hur kom förpackningsraseriet till?

     Reklamen vädjade inte till oss att byta livsstil. Den framställde ändrade, slösaktiga köpvanor som moderna, inne och lockande. Och vi bytte livsstil. Vi trodde det blev billigare och bekvämare, men såg inte att helheten blev dyrare och mer arbetskrävande.

     Vi bestämde oss inte för engångsförpackningar. Några lyckades få oss att byta ut den mer eftertänksamma metoden att köpa få varor av en människa i affären mot nuvarande anonyma massexponering.

     Återvinning ger försörjning till många men tar bort fördelen med systemet. Allmänheten spelar snällt med, diskar och sorterar och transporterar skräp. Vår livsstil har förändrats utan att vi fattat beslut.

Vem drev utvecklingen?

     Beslut fattades däremot av en man med självförtroende. Han skapade PLM och blev väldigt rik på förpackningar.

Livsmedelsindustrin lobbade framgångsrikt hos beslutsfattare:

     Byggnadsnämnderna ville inte ”hindra utvecklingen” och släppte fram köplador i samhällenas utkant. Folkundervisningen om hur man tar tillvara råvaror upphörde. Allmänheten skulle bli hänvisad till industriframställda produkter och bönderna skulle enbart vara råvaruleverantörer till industrin. Den offentliga upphandlingen stödde stora företag och fjärrtransporter. Tillsatser i maten blev nödvändiga för att dölja den utarmade kvalitén.

Folkprotester         

När Camilla såg hur de gamla hon vårdade plågades av svarta plastförpackningar med oaptitlig mat tog hon hjälp av nätet.

En proteströrelse var född.

Och storbonden i Orsa har skapat Hansjö mejeri.

Analys och självförtroende

Det är klart att du kan ändra världen, säger Johan Ehrenberg, vem ska annars göra det?

Grunden är beslutsamhet och lust att förändra samhället så att människor och natur blomstrar. Och övertygelse om att det är möjligt.

Metoden är gemensam och kompetent analys av de naturgivna och sociala sammanhangen, följt av handling.

Hjälp får vi av att själva förutsättningen för vårt slösaktiga system håller på att försvinna. Jag hoppas de som talar om Peak oil har rätt när det gäller att oljan håller på att ta slut! Men framtidens energi finns hos de soldrivna systemen  

21 nov 09

Kungl. vetenskapsakademin, ett propagandaorgan ?

” Vi är inga dumbommar”

sa Sven Kullander, prof.em. och ordförande i KVA:s energiutskott. Detta framförde han i P1 en tidig morgon nyligen apropos den kritik av internationella experter som  KVA fått för att ha tonat ned vindkraftens möjligheter.

I linje med energiutskottets intentioner kunde han ha tillagt att vindkraften ju inte får ge så mycket el att den tränger undan kärnkraften.

Hur länge ska Kungliga vetenskapsakademin tolerera att ha ett ”utskott” som gör propaganda för ett sätt att tillverka el?

MARIA TILL STATSMINISTER!   

FÖRUTSÄTTNINGAR:
Valet 2010 medför majoriet för S,MP och V,
ND kommer in och kunde bli vågmästare, 
S går kraftigt tillbaka och MP framåt med många x för Maria Wetterstrand.
Bengt Westerberg-effekt!

ÍNTRESSANT LÖSNING SOM GER SKJUTS ÅT DET MILJÖVÄNLIGA SAMHÄLLET:
Riksdagen röstar fram Maria Wetterstrand till statsminister. Hon söker stöd hos S, V och något borgerligt parti som ställer upp för det förnybara miljösamhället.

Dala Demokratens och Svenska Dagbladets ledarsidor tar upp Birger Schlaugs idé: Maria Wetterstrand har stort stöd och kunde bli statsminister!

Folkopinionen är delad, men bara MP företräder den troliga majoritet som vill skapa jobb och lösa den finansiella krisen genom en strukturomvandling till hållbara förnybara system.

Naturskyddsföreningen applåderas.

Statsministern utser själv alla ministrar i sin regering, men för att vilja ingå i regeringen godkänner partiledningarna vilka av deras partikamrater som får poster.

Många partimedlemmar är nu besvikna, vill bryta med den nuvarande utvecklingen och bygga det hållbara Sverige, med ett beprövat blandekonomiskt system. Det kunde bli en framgångsrik regering med folkligt stöd!

Det innebär en god utveckling för hela Sverige, när de areella näringarna tar över oljans roll.

Tillräckligt många anställs i den offentliga sektorn, där lönsamhet inte är drivkraften: kultur, skola, vård.  

Den ännu gällande Lagen om förbud mot nybyggnad av nya kärnkraftverk (1984:3) avskaffas inte och reaktorerna avvecklas när de blir trasiga, som riksdagen beslöt efter folkomröstningen.

Lag och byråkrati stimulerar att många producerar energi som litar till solen, både direkt och indirekt. Vindkraften byggs ut som  tlll exempel i Tyskland. Om man inte behöver vara beredd på oplanerade stopp i kärnkraftreaktorerna, räcker vattenkraftens regleringsmagasin gott när det inte blåser.

Den el-intensiva industrin effektiviseras och skogsindustrin stimuleras att bli självförsörjande med energi genom system som producerar el och processvärme av spill.

Regeringen som ju är ensam ägare till Vattenfall AB ger bolaget tvingande ägardirektiv som innebär att de avvecklar sina intressen i kolkraft och kärnkraft också utomlands. Styrelsen byts ut till personer som är kunniga i och entusiastiska för det förnybara energisystemet.

En stor strukturomvandling gör sig inte själv. Den kräver många människors arbetsinsatser och ger alltså meningsfulla jobb åt många. Full sysselsättning återinförs som prioriterat mål.

Birgitta Hambraeus 2009-10-09

SOCIALDEMOKRATERNA HADE RÄTT

Jag bortser för ett ögonblick från att det var Olof Palme som såg till att det inte blev ett rungande nej till kärnkraft i Sverige, genom linje 2 i folkomröstningen.

Folket hade studerat energi under 70-talets oljekris och majoriteten för att stoppa kärnkraften (som då inte gav en enda kiloWattimme till nätet) var så massiv att Hans Blix (fp) bad kärnkraftindustrin om ursäkt för att han låtsades vilja avveckla. Det var enda sättet att rädda kärnkraften, sa han…

Efter folkomröstningen 1980 beslöt riksdagen att endast 12 reaktorer fick byggas och att alla skulle vara avvecklade senast 2010. Detta enligt en socialdemokratisk partimotion.  Beslutet upprepade riksdagen år efter år, eftersom (m) ifrågasatte det, som enda riksdagsparti.

Ett resultat var att kärnteknik blev ute. Få studenter ville ägna sig åt en teknik som inte hade en framtid. Den svenska kärnkraften kunde alltså avvecklas samtidigt som personalen gick i pension.

Nu vet vi att (s) gjorde en korrekt teknisk bedömning. År 2010 har reaktorerna nått slutet på sin tekniska livslängd. Vi ser det därför att det är nödvändigt att investera miljarder i reparationer för att hålla dem vid liv. Och det har regeringen beslutat göra.

Under 1970-talet då kärnkraftstriden rasade var stora delar av Sveriges näringsliv i startgroparna för ett stort program. Nu har detta avvecklats. Vilka är det då som fortfarande kämpar för kärnkraft?

Några forskare har inte gett upp drömmen. Kjell Aleklett (fp) som arbetat på Studsviks forskningsreaktor, kandiderade till riksdagen på 1990-talet. Det verkar sannolikt att han påverkade dåvarande forskningsminister Lars Leijonborg.
Birgitta Dahls lag om förbud att utveckla nya reaktorer avskaffades och miljonerna flöt in till ny kärnkraftsforskning. Prof.em Kullander, knuten till Kungl Vetenskapsakademins energiutskott, vill ha miljoner till en fjärde generation reaktorer  Och det statligt helägda bolaget Vattenfall bygger upp en avdelning för kärnkraftteknisk utbildning.

Finland har bekymmer med sin nya reaktor och Sverige är för övrigt rätt ensamt om att hålla fast vid kärnkraften. Annars är det länder med kärnvapen, eller som planerar att skaffa sådana, som är angelägna om en civil kärnkraft för att locka fler än vapenintresserade.

Men (s) stödda av (mp) och (v) håller fast vid avvecklingsbeslutet. Det är precis nu som de förnybara energikällorna är tillräckligt utvecklade för att kunna successivt ersätta  kärnkraftreaktorerna. Vi kan avskaffa arbetslösheten,  bygga en trygg energiförsörjning och göra Sverige till ett ledande land för världens framtidsenergi.  

I STÄLLET FÖR NYLIBERAL EKONOMISK POLITIK

Med anledning av inlägg i gästboken av Gunnar Lindgren och Peter Norrthon.

Jag håller helt med er att det är bedrövligt att sälja ut statliga företag! Dessutom borde regeringen se till att dessa fick ägardirektiv så att de blev miljövänliga. Det är konstigt att inte fler reagerar och att inte någon nationalekonom märks i en kritisk debatt.

Den nyliberala ekonomiska politiken, som finns inskriven i EUs grunddokument, fick dåvarande finansminister Kjell Olof Feldt riksdagen att införa i Sverige i mitten av 1980-talet, utan att vi förstod vad vi gjorde. Det visade sig att nyliberal ekonomi innebär bland annat att kapitalet ska få göra vad det vill (kapitalets frihet) och att den offentliga sektorn ska vara så liten som möjligt. Allt som går att tjäna pengar på ska överlämnas till marknaden, privatiseras. Dessutom måste staten låna på marknaden och betala ränta till bankerna.

Detta har också länge varit Internationella valutafondens, IMF, krav på u-länder för att få lån, senast också på Lettland, så kallade strukturanpassningsprogram. Nu verkar det som om man börjar tänka om i IMF.

Jag önskar att kunnigare personer än jag verkligen kom till tals med idéer för en ny rättvis ekonomisk världsordning! När nu folk slutar köpa onödigheter och därmed onödiga företag avskedar anställda, borde det vara självklart att de friställda fick jobb i att ändra industrisamhället till uthållighet. Staten borde ta fram kapital i långsiktigt lönsamma investeringar.

2009-09-10

ONT OM PENGAR

Vi vet vad det betyder när en familj har slut på pengarna och när en kommuns ekonomi inte är i balans.

Men vad betyder pengar för en stat?

Sveriges riksbank är riksdagens bank och lyder under Riksbankslagen. Staten kan inte ha ont om pengar eftersom staten enligt nu gällande riksbankslag har monopol på utgivande av sedlar och mynt. Tanken med lagen är naturligtvis att staten skulle ge ut alla svenska kronor, självfallet utan att betala ränta. Men nu för tiden skapas pengar huvudsakligen elektroniskt och genom bankernas kreditgivning. Till och med staten måste enligt EU låna pengar mot ränta på marknaden!

Eftersom vi sagt nej till det tredje steget i EUs ekonomiska och monetära union, EMU, har vi fortfarande en viss ekonomisk frihet, som vi borde pröva. Riksdagen kan ändra Riksbankslagen så att staten har monopol på att ge ut alla svenska kronor också elektroniskt.

När man påpekar att staten kan se till att skapa de pengar som behövs, brukar belackarna hånfullt tala om ”sedelpressfinansiering” och mena att inflationen bleve okontrollerbar. Men nu när de privata bankerna har hand om ”sedelpressarna”  är det uppenbart att det finansiella systemet klappat ihop genom spekulation och obegripliga finansiella instrument som ingen har kontroll över.

Det krävs omdöme och kunskap hos Finansdepartementet och Riksbanken för att se till att det blir lagom mycket kontanter för att undvika för hög inflation och för att pengarna ska kunna göra nytta för hela landet. Men något vettigt ska väl ekonomerna ha för sig, hade jag så när sagt! Lämpligt vore att förnya Lag (1974:22) om kreditpolitiska medel.

De privata bankerna har kvar en viktig uppgift genom sin lokalkännedom och förmåga att bedöma kreditvärdighet. De bör avkrävas full kapitaltäckning, d v s bara kunna låna ut det de får låna genom Riksbanken och genom sin egen inlåning.

Nils Fagerberg har skrivit klokt om detta i sitt häfte ”Pengar” nils.fagerberg@home.se ,  www.ekonomiskreform.se
och James Robertson skrev en ögonöppnande artikel inför G20 mötet i våras ”G20 Agenda Must Include Monetary Reform, A Crash Campaign” www.jamesrobertson.com

Jag hajade till när jag läste denna rubrik på Svenska Dagbladets ledarsida den 26 juli.

Politikerna, de folkvalda, styrs av tjänstemännen eftersom det bara är tjänstemän som anses kunna tolka alltmer invecklade lagar och bestämmelser.

Och EU:s lagar, som i ökande utsträckning gäller i Sverige, beslutas också genom att olika länders tjänstemän kommer överens. Ministerrådet, som är den formella EU-lagstiftaren och där också vårt berörda statsråd sitter vid bordet, klubbar de flesta lagarna utan att sätta sig in i dem om tjänstemännen är överens.

Kanske skulle vi i demokratisk ordning välja tjänstemän så att man kan utkräva ansvar av dem för deras beslut och byta ut dem om en majoritet önskar. Det är ju så vi kan göra med de folkvalda. Ett intressant förslag. Men det skulle inte bli lätt för oss att byta ut andra EU-länders tjänstemän förstås.

Det måste emellertid varit rubriksättaren på SvD ledarsida som tänkt till, för det fanns inget sådant förslag i artikeln, som författats av den vikarierande ledarskribenten Ola Mårtenson.

Ett annat sätt vore att låta de flesta lagarna beslutas i varje lands parlament och förenkla dem så att de folkvalda förstår.

För att folket ska kunna styra sig självt bör samhället vara begripligt organiserat.

6 juni 2009

Tänk om världens länder och kulturer går in för en respektfull dialog i stället kamp om världsherravälde!

Barack Hussein Obamas tal i Kairo den 4 juni 2009 blir historiskt.

Samarbete i stället för våld och konkurrens.

Samuel P. Huntington skrev 1996 den inflytelserika boken Civilisationernas kamp (The Clash of Civilisations). Den är som beställd av det Militärindustriella komplexet, som generalen och den republikanske presidenten Eisenhower varnade för på 1960-talet. Militär upprustning för att med våld behålla eller ta över makten i världen.

Obama bryter mönstret.

Tvång väcker motstånd. Sympati väcker lust att vara tillsammans.

Internationella valutafonden fick vid G20-mötet nyligen löfte om många miljarder för att bekämpa finanskrisen, 27 miljarder bara från Sverige.

Men enligt media kräver IMF stenhårda nyliberala besparingsåtgärder i det krisdrabbade Lettlands offentliga sektor, för att ge dem pengar.

IMF har fått massiv kritik också av sina egna för kraven på Strukturanpassningsprogram, SAPs, som just går ut på att minska den offentliga sektorn. Arbetslösheten ökar.
Det är samma odugliga ekonomiska metoder som förvärrade 30-talskrisen och var en av orsakerna till Andra världskriget.

Då valde Sverige en annan väg, den keynesianska blandekonomin, med en stat som satsade, ett fritt näringsliv och det överordnade målet full sysselsättning till avtalsenliga löner. Det fungerade.

Man kan verkligen lära av historien!

26 april 2009

HUR KAN DEN EKONOMISKA KRISEN HANTERAS?

Det finns ett enkelt samband: Om vi inte köper det som produceras kan företagen inte fortsätta producera och avskedar anställda, vilket leder till arbetslöshet.

Men det är vettigt att sluta konsumera det som är onödigt och miljöförstörande.

Samtidigt är arbetslöshet förödande, alla bör vara delaktiga i det arbete som behöver utföras. Tror vi att fattiga i andra länder i längden vill producera våra livsförnödenheter, medan vi ägnar oss åt en lättjefull tillvaro? Var det inte så Romarriket gick under?

Men det är mycket som behöver göras och alla behövs.

Alltså bör vi se fram mot en strukturomvandling där företagen ställs om till en annan omsorg om skapelsens resurser. Efter olje-epoken kan sol-epoken utvecklas, med förnybar energi och respekt för naturen.

Vi behöver också en annan livshållning: ta bättre hand om varandra.

Varje barn bör få utvecklas till sin fulla potential ( tid för de små barnen,  fler vuxna i allt vackrare skolor)

Svaga behöver omsorg. 

Generell välfärd skapar trygghet. Offentlig sektor och lokal självorganisering. inlägg!).

Den nyliberala ekonomiska modellen, Neoliberalism, med obegripliga ekonomiska instrument, är främst till för att berika några få utan hänsyn till miljön.

Efterkrigstidens keynesianska blandekonomi kan vidareutvecklas :

Den nordiska modellen, Roosevelts New Deal (Barack Obama!), Willy Brandts tyska socialdemokrati.

Den undviker nackdelarna både med den otyglade kapitalismen och passiviserande planhushållning.

Dag Hammarskjöld Foundation, development dialogue nr 51, january 2009, ägnas åt Postneoliberalism – A beginning debate

secretariat@dhf.uu.se , www.dhf.uu.se

”Nyliberalismens revansch” ETC Stockholm #13 2009

Johan Ehrenberg varnar för tron att krisen avskaffar nyliberalismen.

Förslag till byte av ekonomisk politik:

-         Höjda skatter, utjämning mellan fattiga och rika, ökad offentlig sektor

-         Förstatligad finanssektor

-         Flytta kommuners, löntagares och statens förmögenheter från börsspekulation till offentliga investeringar

-         Ett investeringspaket på flera hundra miljarder i bostäder, järnvägar, energi och miljöteknik.